Något som ni kanske inte visste...
För halva mitt liv sedan, alltså när jag var tio år så tog föräldrarna med mig till Kulturskolan( dåvarande musikskolan, eller Kristinaskolan) som dem hade gjort med brorsan före mig och syrran före honom. Syster valde att spela blockflöjt, men bytte efter ett gäng år och spelade då trumpet. Bror valde trumbonen, men slutade när han blev typ 16 eller nått och nu är det gitarren som gäller för honom. Jag gick länge omkring i salarna där och testade allt möjligt, jag ville spela trummor men jag tyckte det var för knepigt. Så till slut fastnade jag för Saxofonen. Så i säkert åtta år spelade jag sax. I början spelade man i jätteorkestrar med alla barn som gick där, då spelades det låtar i klass med Bä, bä vita lamm så att föräldrarna grät, om det var av att det lät förjävligt eller för att vi var så duktiga låter jag vara osagt...
Men åren gick och jag avancerade så att jag stod på tröskeln för att spela i NUMK, Norrköpings Ungdoms MusikKår. NUMK var nått i hästväg duktiga och det hade säkert varit skitkul att lira där och få resa runt på musikfestivaler i hela Europa. Det var bara en hake med NUMK. Man marscherade omkring och spelade iförd uniform... Mjo just det och det kändes inte som min grej.
Därför snackade jag med min lärare som hade en del grymma storband under sina vingar och fick så spela i ett band med youngsters från musikgymnasiet istället. Det var ju helt rätt kan jag säga! Men sen så lade jag saxen på hyllan när intressen från gymnasiet tog överhand... Nu ett par tre år senare är saxofonlådan fortfarande bara en klädhängare och jag har så vitt jag kan komma ihåg inte öppnat den på dem åren sen jag slutade...
Men så i förrgår fick jag ett grymt sug att se om iallafall någon av dem dussintals skalorna eller fingerövningarna fortfarande satt i ryggmärgen, hela gårdagen tänkte jag på att jag skulle börja lira igen och ikväll är det dags:D Jag ska testa lite under kvällen när jag är ensam hemma, tänker att det är bäst att vara ensam hemma så ingen annan behöver höra hur fruktansvärt det låter nu...
Jag ska berätta hur det gick, iallafall om det lät bra. Om jag blir för besviken över att jag har tappat allt så kommer jag aldrig nämna det igen...
Önska mig lycka till!
Men åren gick och jag avancerade så att jag stod på tröskeln för att spela i NUMK, Norrköpings Ungdoms MusikKår. NUMK var nått i hästväg duktiga och det hade säkert varit skitkul att lira där och få resa runt på musikfestivaler i hela Europa. Det var bara en hake med NUMK. Man marscherade omkring och spelade iförd uniform... Mjo just det och det kändes inte som min grej.
Därför snackade jag med min lärare som hade en del grymma storband under sina vingar och fick så spela i ett band med youngsters från musikgymnasiet istället. Det var ju helt rätt kan jag säga! Men sen så lade jag saxen på hyllan när intressen från gymnasiet tog överhand... Nu ett par tre år senare är saxofonlådan fortfarande bara en klädhängare och jag har så vitt jag kan komma ihåg inte öppnat den på dem åren sen jag slutade...
Men så i förrgår fick jag ett grymt sug att se om iallafall någon av dem dussintals skalorna eller fingerövningarna fortfarande satt i ryggmärgen, hela gårdagen tänkte jag på att jag skulle börja lira igen och ikväll är det dags:D Jag ska testa lite under kvällen när jag är ensam hemma, tänker att det är bäst att vara ensam hemma så ingen annan behöver höra hur fruktansvärt det låter nu...
Jag ska berätta hur det gick, iallafall om det lät bra. Om jag blir för besviken över att jag har tappat allt så kommer jag aldrig nämna det igen...
Önska mig lycka till!
Kommentarer
Postat av: Martin
Haha, vad coolt. Hoppas det går bra för dig. Jag har funderat många gånger på att damma av min gitarr, men jag har så mycket annat för mig att det inte riktigt finns tid.
Ser fram emot en rapport. :)
Postat av: Niklaspiklas
omg, syskon grupp ala martin+syster JATACK! ps. jag visste inte att du lirade gitarr martin.
Postat av: Greger
Det gick väl hyfsat att lira, jag hade inte glömt allt även om mycket var borta.. Jag ska nog fortsätta avringrosta mig så kanske vi får höra ett par av mina gamla låtar om jag klara av att göra dem rättvisa till sommaren sen...
Trackback